Malou efter tio är ett bra program om man vill ha tips på filmer !
Här kommer ännu en som jag tycker verkar vara kanon bra !

Tre kvinnor, mödrar och döttrar. Alla lever de i Los Angeles, omedvetna om hur stor påverkan deras liv har på varandra. Karen tvingades vid 14 års ålder adoptera bort den dotter som från den dagen kommit att påverka varenda steg hon tagit, varenda tanke hon tänkt. Allting Karen gjort från den dagen har påverkats av förlusten av dottern. Elizabeth, dottern som adopterades bort, är en moderlös, känslokall karriärkvinna, men rymmer så mycket mer än vad en första blick vill ge. Lucy är en varm och öppen företagare och hustru. Hon kan dock inte ge maken det barn han så hett efterlängtar. För honom är blod tjockare än vatten, men för Lucy är känslan till det adopterade barnet lika stark som till det för henne omöjliga biologiska.

Denna har biopremiär den 15/10.

Sitter & tittar på nyhetsmorgon på tv4 nu.
De visar en trailer på en ny, norsk film, som jag bara måste se !
Engelen heter den, med Maria Bonnevie..jag tycker hon är grymt bra som skådespelerska !

De inledande scenerna bränner sig fast. Narkomanen Lea (spelad med fokuserad intensitet av Marie Bonnevie) injicerar heroin och blir skjutsad av sin mamma för att träffa sin ettåriga dotter. Fosterföräldrarna drar sig först för att säga något om Leas uppenbart drogpåverkade beteende men när hon mitt framför alla somnar i en soffa blir det för mycket och de kör ut henne. Hela tiden försvarar Leas mamma sin dotter med saker som ”hon har sovit så dåligt, hon har varit så nervös för att träffa sitt lilla barn”. 
Det är en plågsamt stark öppning som man har svårt att hämta sig från och Margreth Olin hanterar det genom att låta oss gå i barndom. Återblickarna som följer är trekvart av tämligen schablonartade barndomsbilder där en ljusblommig uppväxt förbyts i ett brutalt uppvaknande: Leas pappa dör och tryggheten rämnar, mammans nya kille super och misshandlar, Lea söker tröst hos tonårspojkar och fylla.