Det finns några saker Lovisa riktigt hatar att göra..här kommer en lista på dom.

* Byta blöja
*klä på/klä av
*sova själv
*bada i baljan
*Sova i vagnen då den står stilla
*Åka bil

Ja som ni ser så är det en dam med stark vilja ! Här gör man inte som man vill..fast det gör vi ju;) men ändå! :D

 

Idag var det åter ett besök på bvc, vi har varit där en gång varje vecka nu sen vi kom hem. Just för att se att hon går upp ordentligt eftersom hon är så liten.

Tanten vi fått är vi riktigt nöjda med, såhär långt iaf.

Hon verkar vara lite bekymrad över mig, för hon tycker jag ser så trött ut..men det lär jag väl göra ett tag till även om jag känner mig mkt piggare än för bara nån vecka sen.

Kanske inte så rolig läsning för er, men jag skriver upp detta för min egen skull.

Här är nuffrerna på hennes längd o vikt fram tills idag.

2011-02-27 (födelse) 2360 g    47 cm lång   30,5 huvudomf  
2011-03-10  11 dag   2455 g    48,9             34,0

2011-03-22  23 dag   2750 g           

2011-03-29  4v 2 d    2930 g    51                35,8

Så som ni ser så växer hon, min lilla skrutta.

Idag är hon lika lång som Felicia var när hon föddes..

Vi snackar med gardinen här hemma..ja vi är faktiskt välidt impad av den..typ finaste gardinen i världen ;)

Jaha, då är det sommartid då :)

3 nätter irad nu har varit helt ok! Lovisa har endast vaknat en gång på natten, oftast äter hon sista kvällsmålet vid 23, sen vaknar hon vid 03.30 och sen 07.30

Idag sov hon ända till 08.30(09.30 sommartid)

Det är inget att klaga på tycker jag..det jag kan önska förbättring på är hur hon sover, att hon måste ligga ovanpå oss och jag klarar inte av att sova då, får så ont i kroppen av att ligga i samma ställning så hon ligger på Johan..men han börjar också bli mör nu..måste bli en förändring! Om hon ändå kunde ligga emellan oss, vilken lycka! Men hon verkar verkligen vilja ha närhet den här tösen    Som förövrigt blir en månad idag :)

Nu börjar det äntligen arta sig här hemma!!
För en vecka sedan blev jag inlagd igen efter ökade blödningar, visade sig att allt inte kommit ut, trots att placentan opererades bort efter förlossningen. Så förra fredagen blev det skrapning. Men nu blöder jag inte alls så det verkar som att det var det som behövdes! Fick 2 påsar blod till då också, så totalt har jag fått 4 påsar. det kan också har gjort att jag känner mig piggare nu, då jag antagligen fick upp mitt HB lite till. I torsdags var jag till VC för att kolla blodtrycket, då bad jag dem ta ett urinprov med då det har känts konstigt, o mkt riktigt..en UVI till så det blev ytterligare en penicillinkur. Men denna gång hann det inte gå lika långt så nu hoppas jag denna kur tar bort allt!  Imorse gick jag tom på en promenad med vagnen..dock en kortare variant, men ändå :)

Jag börjar min återkomst med att lägga upp lite bilder på lillan..Felicia är inte med på några kort med henne nu för hon är så hiskeligt förkyld, så jag har inte velat att hon ska hålla i henne. Kanske vissa anser töntigt, men med den oturen jag haft sista tiden så åker väl Lovisa på Rs-visrus också..så jag vill minimera risken så gott det går.

  Hej till publiken !

  Min lilla skruttfia nu på morgonen

  Sova är skönt..iaf ibland ;)

   Sockerbiten;) är påväg ut på promenad

Vill bara meddela att bloggen läggs på is ett tag, jag måste samla energi o kraft o bli pigg igen och orkar inte med att göra mkt annat ön det nödvändiga, ge Lovisa mat, äta o skita själv.

Efter en dusch så blir jag helt svimfärdig, skakig o får lägga mig ner..bara hyperventilerar. Blir anfådd för noll o ingenting!!

Tror HB sjunkit ännu mera faktiskt, trots järntabletter.

Med Lovisa är allt bra, jag längtar bara tills jag kan börja njuta fullt ut också.

Ha det nu så bra alla så ses vi här någongång framöver igen..hoppas ni kan vänta ut mig.

Kramar

Idag är Felicia hemma ifrån skolan, igår kom hon från pappa sin och då berättade hon att på natten hade hon inte kunnat sova för hon hade så ont i bröstet när hon andades in :s

Imorse hade hon super ont i halsen och jag får en klump i magen på en gång, först för att stor stumpan är sjuk och sen oron för att lillstumpan ska bli smittad :s

Så nu får inte Felicia mysa nåt där inte, hemsk jag låter va? Men det vore ju förödande om Lovisa skulle få ont i halsen. Men jag hoppas hon har lite extra skydd pga min amning. Johan har åkt med Felicia till VC nu, kolla bröstet och ta ett halsprov. Det går tydligen halsfluss här i byn :S

Å Felicia som ska på melodifestivalen i Globen på lördag, med moster sin.

En riktig lyxdag med restaurangbesök, bowling och genrep av mello som sagt. Nu ligger även min syster däckad i feber så det ser mörkt ut för lördagen..stackars !

Så som Felicia sett fram emot detta i flera veckor.

Just nu ligger Lovisa i vagnen o sover, HÖR O HÄPNA! Till 99% ska hon ju ligga hos oss, hon kan sova jätte djupt, så flyttar man över henne, PLING! Så är ögonen klarvakna! Samma sak på natten, så sömnen är inte den bästa just nu, men det är det värt :) Drygt bara att jag har järnbrist på det o den tröttheten som det innebär! Jag somnar varsomhelst, på toastolen tex...  

Idag ska vi till BVC för första gången, ska bli intressant att se vad vågen visar. Hon känns tyngre..så jag hoppas hon gått upp ordentligt!Det behöver vår lilla sparv :)

Ja som de flesta utav er redan vet så kom ju lilla Lovisa till världen den 27e februari kl 05.25

Efter det har det hänt en hel del, här kommer min förlossningsberättelse och tiden där efter.

Håll till godo, för er som orkar och känner för att läsa :)

......................

Slemproppen gick ju redan på måndagen, sen började förvärkarna kännas allt oftare och delar utav slemmisen släppte lite varje dag, men på lördagen tror jag den sista och avgörande biten släppte...stor var den också!
Tidigare under veckan kunde jag inte se nåt mönster på hur värkarna kom, ibland flera gånger i timmen ... till att sen komma med flera timmars mellanrum.

På lördagen, den 26e kände jag mig riktigt mysko i kroppen, svårt att förklara och värkarna hade blivit mer kännbara. Likaså trycker neråt och ibland trodde jag att jag skulle bajsa på mig, ett riktigt tryck där med. Svärfar kom för att hämta Felicia, hon hade sportlov och skulle tillbringa det några dagar uppe i Sandviken. Egentligen skulle hon ha åkt dit på söndagen, men eftersom jag kände mig som jag gjorde så ringde vi hit honom en dag tidigare..vilket visade sig vara en bra ide lite senare :)

Vi gick o la oss vid 19 tiden den kvällen, för att samla krafter. Men jag sov inget, värkarna blev starkare då de väl kom, men fortfarande var det inget direkt mönster på hur de kom och det var det som gjorde att de på förlossningen tyckte att jag kunde avvakta..att det var så pass långt mellan dom ibland. Men runt 23 tiden fick jag lov att ringa in igen för då började det bli ett riktigt tryck ner mellan benen när de kom och ibland trodde jag att hon var påväg ut genom bajshålet ;) Vi fick OK för att komma in på en koll.

Både jag o Johan var övertygade om att vi skulle få åka hem igen, så vi kollade aldrig igenom BBväskan utan tog den som den stod..lite dumt såhär i efterhand, då Johan knappt fick med sig nå kläder alls.

Här kommer info från min förlossningsjournal

00:25 Inskrivning

         Jag tyckte nästan det kändes pinsamt att vara där, att de skulle tycka att jag var mesig som åkte in då inte värkarna var speciellt jobbiga. Det var det där trycket som var värst...o eftersom vi hade 10 mil att åka så kändes det ju bäst att åka in. Men jag är sådär som peron, vill liksom inte vara till "besvär" i onödan.

Barnmorskan (som förövrigt var underbar) gör en undersökning på mig för att se vart vi låg till o hur vi skulle gå vidare. Hon ville inte släppa hem oss eftersom vi hade så långt att åka men vi skulle förbereda oss på att kanske få gå runt endel på sjukhuset för att sätta igång värkarna.

Hon undersöker mig och stannar helt plötsligt upp och gapar liksom..jag blir lite orolig..hur är du skapt? frågar hon. Va?? Nu blir jag frågande..haha!

Vilken kvinna du är ! Vilken magisk kvinna! Men vad nu då!??! Tänker jag.

Jo då är jag öppen 8 cm redan!! Haha..och så kännbart var det inte!

Vilken härlig känsla det var att få höra de orden..JAG HAR ETT GLÄDJANDE BESKED TILL ER, DU ÄR ÖPPEN 8 CENTIMETER REDAN OCH KANTERNA ÄR MJUKA!
Huvudet var fixerat i bäckeningånen och hon kunde känna huvudet, jo men TACK tänkte jag ! Inte konstigt att jag kände sånt tryck då .

03:05 De tycker att CTG visar dåligt med accelrationer så det sätter en skalpelektrod på hennes huvud som fångar upp pulsen lättare. Men den var otroligt mkt ivägen där den hängde o dinglade !!

Värkarna tyckte de också var svåra att registrera.

04:32 Det bestäms att de ska sätta dropp, så värkarna kommer igång mera, är fortfarande öppen 8 cm.

04:45 Öppen 9 cm och mjuka kanter.

05:08 Jag går på toaletten och då smäller det till, jävlar i min låda vilka värkar som kommer , konstant, har inte ens tid att andas emellan. Å då var jag redigt irriterad på elektroden som hängde mellan benen och sen droppvagnen som jag behövde dra med mig, o så värkarna som var riktigt riktigt intensiva!

05:12 Börjar jag krysta, minns att Johan står uppe vid mig, vid huvudändan, jag tar ett redigt tag runt hans t-shirt och sen står han där han står..har jag fått höra efteråt..haha. Sen la jag tydligen av ett skrik som hörde över hela Danderyd..asg!

05:25 Jag hinner att dra 2 tag med lustgasen innan allt är klart! Lovisa kommer till världen    Lilla lilla tjejen, 2360g och 47 cm lång.

Själva förlossningen var underbar ! Å nu efteråt har jag inte ens haft en känning i de nedre regionerna om att jag fött barn, behövde inte sys eller inte ens en bristning. Så himla mkt enklare förlossning på så vis än vad det var med Felicia, då krystvärkarna där höll på i 4 timmar !

........... ................... ................... .................  

Men sen ni, händer det grejjer som var bra mkt jobbigare än själva förlossningen. Den var bara en "bisak" i det hela.

Moderkakan ville såklart inte släppa o komma ut, man har en timme på sig o släpper den inte då så får man in på op och det hände såklart mig!

Två BM försökte få ur den, de hängde på min mage, vilket gjorde bra mkt ondare än själva förlossningen. Jag fick andas lustgas som en toka! Tillslut känns det som att hela maginnehållet åker upp och jag hör ett stort "PLOFF"

Ahh där kom den tänkte jag..men icke! Det var 3 liter blod istället :S

Då fick Lovisa komma fört över till Johan, helt plötsligt var rummet fullt av en massa folk och jag rullades iväg till op..haha hör nu Malin! Det enda jag säger hela vägen dit och till narkosläkaren..jag ska inte sövas, vad ni än gör men söv mig inte !! Ingen ville lyssna på mig..så kom de med den där jävla masken iaf..NEEJ sa jag, jag ska INTE sövas! Ni får ta ut den ändå!

Sen minns jag inget mer förrän de säger, nu kan du vakna. Jag hade inte mkt att komma med där inte..haha!

Jag rullas till uppvaket och får efter ett tag komma ner till avd dit Johan och Lovisa också kom efter ett tag.

Sen var jag riktigt svag där ett par dagar, HB sjönk till 77, jag fick kateter och tillslut beslöt de att ge mig 2 påsar blod för att hjälpa kroppen på traven.

Men efter 3 dagar eller nåt kunde jag börja gå upp på toa, med hjälp utav personalen. Fick sitta på en stol och duscha och kände mig som Agda 90 ungefär :P

Under den här tiden hade Lovisa lite problem att hålla blodsockret, lätt hänt när de är lite mindre. Annars var allt fint med henne. Men natten till onsdagen kräktes hon hela tiden. Hon fick inte behålla någonting och tillslut fanns det ju bara galla som kom upp, stackars liten. Vid det här laget var jag utskriven och vi skulle ha fått åkt hem på onsdagen, men blev nu istället skickade till en annan avdelning, neonatalen, avd 21 där de kunde ha lite extra koll på henne.

Där var det fantastiskt! Super bra personal och rummen var riktigt lyxiga !

Men allt var bra med Lovisa, blodsockret stabiliserade sig och det behövdes inga fler koller på det, hon gick upp i vikt som hon skulle så hon blev utskriven..MEN då blev jag dålig igen! *suck o pust*

På fm på torsdagen fick jag världens frossa! Har aldrig frusit så mkt i hela mitt liv, flera filtar, täcken , lakan och jag hackade ändå tänder och frös så det värkte i hela kroppen. Tempen steg på några minuter upp till 40 grader.

Då blev det fart på personalen igen, gynläkare kom och jag blev skjutsad dit på en koll då de befarade livmodersinflamation, blodförgiftning..ja you name it!

Där visade det sig att jag hade blod kvar i livmodern men ingen inlfamation där(men vilken turvi inte hann åka hem!), fick tabletter att ta så det kom ut.

Sen hade jag en allvarlig urinvägsinfektion som hade stigit uppåt o gett mig en allmän infektion i kroppen.

Fick en massa mediciner intravenöst och åter på ruta 1 kändes det som.

Febern kom o gick hela tiden.

Det var ett evigt sökande o forskande för läkarna att hitta exakt vilken medicin de skulle sätta in, ett dygn fick jag lov att ta en medicin som jag inte kunde amma på, vilket Lovisa inte alls gillade ! Hon förstod inte varför jag inte tog fram tutten då hon låg hos mig o blev allmänt frustrerad!

Eftersom Lovisa nu var utskriven så fick vi flytta ner till avd vi kom till först, nu var vi duktigt less på detta sjukhus och ville bara hem!
Nu fick vi iaf det glada beskedet att de hade fått fram em medicin jag kunde amma på! :)

Jag och Lovisa nöjda igen :)

Även jag blev utskriven igår, den 7e mars så nu är vi hemma igen.

Ja det var det hela i stora drag.