Vi snackar med gardinen här hemma..ja vi är faktiskt välidt impad av den..typ finaste gardinen i världen ;)

Jaha, då är det sommartid då :)

3 nätter irad nu har varit helt ok! Lovisa har endast vaknat en gång på natten, oftast äter hon sista kvällsmålet vid 23, sen vaknar hon vid 03.30 och sen 07.30

Idag sov hon ända till 08.30(09.30 sommartid)

Det är inget att klaga på tycker jag..det jag kan önska förbättring på är hur hon sover, att hon måste ligga ovanpå oss och jag klarar inte av att sova då, får så ont i kroppen av att ligga i samma ställning så hon ligger på Johan..men han börjar också bli mör nu..måste bli en förändring! Om hon ändå kunde ligga emellan oss, vilken lycka! Men hon verkar verkligen vilja ha närhet den här tösen    Som förövrigt blir en månad idag :)

Nu börjar det äntligen arta sig här hemma!!
För en vecka sedan blev jag inlagd igen efter ökade blödningar, visade sig att allt inte kommit ut, trots att placentan opererades bort efter förlossningen. Så förra fredagen blev det skrapning. Men nu blöder jag inte alls så det verkar som att det var det som behövdes! Fick 2 påsar blod till då också, så totalt har jag fått 4 påsar. det kan också har gjort att jag känner mig piggare nu, då jag antagligen fick upp mitt HB lite till. I torsdags var jag till VC för att kolla blodtrycket, då bad jag dem ta ett urinprov med då det har känts konstigt, o mkt riktigt..en UVI till så det blev ytterligare en penicillinkur. Men denna gång hann det inte gå lika långt så nu hoppas jag denna kur tar bort allt!  Imorse gick jag tom på en promenad med vagnen..dock en kortare variant, men ändå :)

Jag börjar min återkomst med att lägga upp lite bilder på lillan..Felicia är inte med på några kort med henne nu för hon är så hiskeligt förkyld, så jag har inte velat att hon ska hålla i henne. Kanske vissa anser töntigt, men med den oturen jag haft sista tiden så åker väl Lovisa på Rs-visrus också..så jag vill minimera risken så gott det går.

  Hej till publiken !

  Min lilla skruttfia nu på morgonen

  Sova är skönt..iaf ibland ;)

   Sockerbiten;) är påväg ut på promenad

Vill bara meddela att bloggen läggs på is ett tag, jag måste samla energi o kraft o bli pigg igen och orkar inte med att göra mkt annat ön det nödvändiga, ge Lovisa mat, äta o skita själv.

Efter en dusch så blir jag helt svimfärdig, skakig o får lägga mig ner..bara hyperventilerar. Blir anfådd för noll o ingenting!!

Tror HB sjunkit ännu mera faktiskt, trots järntabletter.

Med Lovisa är allt bra, jag längtar bara tills jag kan börja njuta fullt ut också.

Ha det nu så bra alla så ses vi här någongång framöver igen..hoppas ni kan vänta ut mig.

Kramar

Idag är Felicia hemma ifrån skolan, igår kom hon från pappa sin och då berättade hon att på natten hade hon inte kunnat sova för hon hade så ont i bröstet när hon andades in :s

Imorse hade hon super ont i halsen och jag får en klump i magen på en gång, först för att stor stumpan är sjuk och sen oron för att lillstumpan ska bli smittad :s

Så nu får inte Felicia mysa nåt där inte, hemsk jag låter va? Men det vore ju förödande om Lovisa skulle få ont i halsen. Men jag hoppas hon har lite extra skydd pga min amning. Johan har åkt med Felicia till VC nu, kolla bröstet och ta ett halsprov. Det går tydligen halsfluss här i byn :S

Å Felicia som ska på melodifestivalen i Globen på lördag, med moster sin.

En riktig lyxdag med restaurangbesök, bowling och genrep av mello som sagt. Nu ligger även min syster däckad i feber så det ser mörkt ut för lördagen..stackars !

Så som Felicia sett fram emot detta i flera veckor.

Just nu ligger Lovisa i vagnen o sover, HÖR O HÄPNA! Till 99% ska hon ju ligga hos oss, hon kan sova jätte djupt, så flyttar man över henne, PLING! Så är ögonen klarvakna! Samma sak på natten, så sömnen är inte den bästa just nu, men det är det värt :) Drygt bara att jag har järnbrist på det o den tröttheten som det innebär! Jag somnar varsomhelst, på toastolen tex...  

Idag ska vi till BVC för första gången, ska bli intressant att se vad vågen visar. Hon känns tyngre..så jag hoppas hon gått upp ordentligt!Det behöver vår lilla sparv :)

Ja som de flesta utav er redan vet så kom ju lilla Lovisa till världen den 27e februari kl 05.25

Efter det har det hänt en hel del, här kommer min förlossningsberättelse och tiden där efter.

Håll till godo, för er som orkar och känner för att läsa :)

......................

Slemproppen gick ju redan på måndagen, sen började förvärkarna kännas allt oftare och delar utav slemmisen släppte lite varje dag, men på lördagen tror jag den sista och avgörande biten släppte...stor var den också!
Tidigare under veckan kunde jag inte se nåt mönster på hur värkarna kom, ibland flera gånger i timmen ... till att sen komma med flera timmars mellanrum.

På lördagen, den 26e kände jag mig riktigt mysko i kroppen, svårt att förklara och värkarna hade blivit mer kännbara. Likaså trycker neråt och ibland trodde jag att jag skulle bajsa på mig, ett riktigt tryck där med. Svärfar kom för att hämta Felicia, hon hade sportlov och skulle tillbringa det några dagar uppe i Sandviken. Egentligen skulle hon ha åkt dit på söndagen, men eftersom jag kände mig som jag gjorde så ringde vi hit honom en dag tidigare..vilket visade sig vara en bra ide lite senare :)

Vi gick o la oss vid 19 tiden den kvällen, för att samla krafter. Men jag sov inget, värkarna blev starkare då de väl kom, men fortfarande var det inget direkt mönster på hur de kom och det var det som gjorde att de på förlossningen tyckte att jag kunde avvakta..att det var så pass långt mellan dom ibland. Men runt 23 tiden fick jag lov att ringa in igen för då började det bli ett riktigt tryck ner mellan benen när de kom och ibland trodde jag att hon var påväg ut genom bajshålet ;) Vi fick OK för att komma in på en koll.

Både jag o Johan var övertygade om att vi skulle få åka hem igen, så vi kollade aldrig igenom BBväskan utan tog den som den stod..lite dumt såhär i efterhand, då Johan knappt fick med sig nå kläder alls.

Här kommer info från min förlossningsjournal

00:25 Inskrivning

         Jag tyckte nästan det kändes pinsamt att vara där, att de skulle tycka att jag var mesig som åkte in då inte värkarna var speciellt jobbiga. Det var det där trycket som var värst...o eftersom vi hade 10 mil att åka så kändes det ju bäst att åka in. Men jag är sådär som peron, vill liksom inte vara till "besvär" i onödan.

Barnmorskan (som förövrigt var underbar) gör en undersökning på mig för att se vart vi låg till o hur vi skulle gå vidare. Hon ville inte släppa hem oss eftersom vi hade så långt att åka men vi skulle förbereda oss på att kanske få gå runt endel på sjukhuset för att sätta igång värkarna.

Hon undersöker mig och stannar helt plötsligt upp och gapar liksom..jag blir lite orolig..hur är du skapt? frågar hon. Va?? Nu blir jag frågande..haha!

Vilken kvinna du är ! Vilken magisk kvinna! Men vad nu då!??! Tänker jag.

Jo då är jag öppen 8 cm redan!! Haha..och så kännbart var det inte!

Vilken härlig känsla det var att få höra de orden..JAG HAR ETT GLÄDJANDE BESKED TILL ER, DU ÄR ÖPPEN 8 CENTIMETER REDAN OCH KANTERNA ÄR MJUKA!
Huvudet var fixerat i bäckeningånen och hon kunde känna huvudet, jo men TACK tänkte jag ! Inte konstigt att jag kände sånt tryck då .

03:05 De tycker att CTG visar dåligt med accelrationer så det sätter en skalpelektrod på hennes huvud som fångar upp pulsen lättare. Men den var otroligt mkt ivägen där den hängde o dinglade !!

Värkarna tyckte de också var svåra att registrera.

04:32 Det bestäms att de ska sätta dropp, så värkarna kommer igång mera, är fortfarande öppen 8 cm.

04:45 Öppen 9 cm och mjuka kanter.

05:08 Jag går på toaletten och då smäller det till, jävlar i min låda vilka värkar som kommer , konstant, har inte ens tid att andas emellan. Å då var jag redigt irriterad på elektroden som hängde mellan benen och sen droppvagnen som jag behövde dra med mig, o så värkarna som var riktigt riktigt intensiva!

05:12 Börjar jag krysta, minns att Johan står uppe vid mig, vid huvudändan, jag tar ett redigt tag runt hans t-shirt och sen står han där han står..har jag fått höra efteråt..haha. Sen la jag tydligen av ett skrik som hörde över hela Danderyd..asg!

05:25 Jag hinner att dra 2 tag med lustgasen innan allt är klart! Lovisa kommer till världen    Lilla lilla tjejen, 2360g och 47 cm lång.

Själva förlossningen var underbar ! Å nu efteråt har jag inte ens haft en känning i de nedre regionerna om att jag fött barn, behövde inte sys eller inte ens en bristning. Så himla mkt enklare förlossning på så vis än vad det var med Felicia, då krystvärkarna där höll på i 4 timmar !

........... ................... ................... .................  

Men sen ni, händer det grejjer som var bra mkt jobbigare än själva förlossningen. Den var bara en "bisak" i det hela.

Moderkakan ville såklart inte släppa o komma ut, man har en timme på sig o släpper den inte då så får man in på op och det hände såklart mig!

Två BM försökte få ur den, de hängde på min mage, vilket gjorde bra mkt ondare än själva förlossningen. Jag fick andas lustgas som en toka! Tillslut känns det som att hela maginnehållet åker upp och jag hör ett stort "PLOFF"

Ahh där kom den tänkte jag..men icke! Det var 3 liter blod istället :S

Då fick Lovisa komma fört över till Johan, helt plötsligt var rummet fullt av en massa folk och jag rullades iväg till op..haha hör nu Malin! Det enda jag säger hela vägen dit och till narkosläkaren..jag ska inte sövas, vad ni än gör men söv mig inte !! Ingen ville lyssna på mig..så kom de med den där jävla masken iaf..NEEJ sa jag, jag ska INTE sövas! Ni får ta ut den ändå!

Sen minns jag inget mer förrän de säger, nu kan du vakna. Jag hade inte mkt att komma med där inte..haha!

Jag rullas till uppvaket och får efter ett tag komma ner till avd dit Johan och Lovisa också kom efter ett tag.

Sen var jag riktigt svag där ett par dagar, HB sjönk till 77, jag fick kateter och tillslut beslöt de att ge mig 2 påsar blod för att hjälpa kroppen på traven.

Men efter 3 dagar eller nåt kunde jag börja gå upp på toa, med hjälp utav personalen. Fick sitta på en stol och duscha och kände mig som Agda 90 ungefär :P

Under den här tiden hade Lovisa lite problem att hålla blodsockret, lätt hänt när de är lite mindre. Annars var allt fint med henne. Men natten till onsdagen kräktes hon hela tiden. Hon fick inte behålla någonting och tillslut fanns det ju bara galla som kom upp, stackars liten. Vid det här laget var jag utskriven och vi skulle ha fått åkt hem på onsdagen, men blev nu istället skickade till en annan avdelning, neonatalen, avd 21 där de kunde ha lite extra koll på henne.

Där var det fantastiskt! Super bra personal och rummen var riktigt lyxiga !

Men allt var bra med Lovisa, blodsockret stabiliserade sig och det behövdes inga fler koller på det, hon gick upp i vikt som hon skulle så hon blev utskriven..MEN då blev jag dålig igen! *suck o pust*

På fm på torsdagen fick jag världens frossa! Har aldrig frusit så mkt i hela mitt liv, flera filtar, täcken , lakan och jag hackade ändå tänder och frös så det värkte i hela kroppen. Tempen steg på några minuter upp till 40 grader.

Då blev det fart på personalen igen, gynläkare kom och jag blev skjutsad dit på en koll då de befarade livmodersinflamation, blodförgiftning..ja you name it!

Där visade det sig att jag hade blod kvar i livmodern men ingen inlfamation där(men vilken turvi inte hann åka hem!), fick tabletter att ta så det kom ut.

Sen hade jag en allvarlig urinvägsinfektion som hade stigit uppåt o gett mig en allmän infektion i kroppen.

Fick en massa mediciner intravenöst och åter på ruta 1 kändes det som.

Febern kom o gick hela tiden.

Det var ett evigt sökande o forskande för läkarna att hitta exakt vilken medicin de skulle sätta in, ett dygn fick jag lov att ta en medicin som jag inte kunde amma på, vilket Lovisa inte alls gillade ! Hon förstod inte varför jag inte tog fram tutten då hon låg hos mig o blev allmänt frustrerad!

Eftersom Lovisa nu var utskriven så fick vi flytta ner till avd vi kom till först, nu var vi duktigt less på detta sjukhus och ville bara hem!
Nu fick vi iaf det glada beskedet att de hade fått fram em medicin jag kunde amma på! :)

Jag och Lovisa nöjda igen :)

Även jag blev utskriven igår, den 7e mars så nu är vi hemma igen.

Ja det var det hela i stora drag.

Nu är du 36 veckor gången (eller gravid i 37:e veckan, om du föredrar att räkna så). I slutet av denna vecka passerar du en viktig gräns då din bebis sägs vara fullgången. Detta betyder att du, i teorin, kan föda nu. När din bebis gradvis sjunker ner i bäckenet kommer din mage och dina lungor äntligen att kunna expandera lite mer. Nackdelen är förstås att trycket på blåsan kan öka så att du måste gå på toaletten oftare.

Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen

.......................

Personlig kommentar: Jovisst är det ökat tryck neråt! Det kan jag lova, känns tungt som sjutton neråt, ett riktigt tryck och ibland när jag går så känns det nästan som att hon ska komma ut! Jag tycker ändå att foglossningen har blivit bättre.

I förrgår släppte ju en bit utav slemproppen :) men det kan ju ta veckor innan det är dags iaf men jag läste igår att när slemmisen gått så kommer förlossningen vanligtvis igång efter 1-7 dagar..INTE mig emot då jag vart inlagd i måndags igen, men fick komma hem igår igen. Både läkarna o jag har märkt att blodtrycket höjs en hel del utav resan in till DS och min oro o stress som blir då. För på avd var mitt bltr bra hela tiden och när jag samlar urin så läcker jag knappt nå äggvita alls . SÅ. Hf eller ej?? Det är det ingen som vet, men personligen så känner jag att jag inte har hf, då blodprover är super fina, knappt nå äggvita då jag samlar urin utan endast då blodtrycket som spökar..

Så nu ska jag be om att få vila Extra länge på fredag då jag ska in på koll igen..På måndag är det dags för tillväxtultraljud igen, ska bli spännande :)

 I måndags hade jag tid för tillväxtultraljud på Danderyd, eftersom mamma hade tid samma dag för mamografi så åkte jag in med henne. dagen började tidigt, då vi startade här hemifrån redan vid 08 tiden.

Allt flöt på bra till en början, mamma var klar med mamografin redan innan hon hade tid. När jag skulle ta blodprov så fick vi någon annans lapp så vi vart framflyttade 10 nummer eller nåt. Till lunch åt vi en riktigt god fisk, med örtsås o potatismos. Efter det en god fika. Mamma sa flera gånger, det var väldigt vad bra den här dagen flyter på..men jag påminde henne..vänta du bara tills jag ska träffa läkaren, då slutar turen.

På ultraljudet såg allt bra ut, hon ligger precis på normalkurvan..vägde runt 2,5-2,6 kilo och hade vi inte varit säkra på att det var en tjej innan så blev vi det nu :) Flödet o så från moderkakan såg perfekt ut!

Efter det fick vi vänta en liten stund på läkaren, de satte en ctg på mig och sedan togs blodtrycket..där tog det stopp! 190/100 visade det   jag fick en sån stark känsla i kroppen då att ; nu blir jag kvar här.

När jag kommer in till läkaren så berättar han att blodproverna såg bra ut, ägg vita hade jag och sen det evinnerliga blodtrycket då som var uselt med tanke på att jag äter medicin, så vi vill behålla dig här i ett par dagar. Hans ord ekade länge i mina öron..för en som hatar sjukhus är detta det värsta tänkbara.

Jag fick panik inombords och sen kom tårarna..efter inte så lång tid insåg även läkaren hur ofantligt rädd jag var för att bli inlagd. Jag kan inte sätta fingret på varför jag känner så..är ju inte så att jag legat på sjukhus ofta.

Det handlar nog mest om att jag måste vara ifrån min familj o hemmet   

Efter ett tag insåg jag ju att..ja det lär bli såhär nu! Jag får ta mitt förnuft till fånga, måste ju få bukt med det här trycket en gång för alla!

Läkaren var gullig och hade fixat så jag fick eget rum med tv :) sen lovade han att de skulle ta hand om mig ordentligt.

När vi kom upp på avd så hade jag grinat så mkt så man såg knappt mina ögon, jag såg hemsk ut!! Så det vart mycket lilla gumman, av personalen där uppe..vilket inte gör att tårarna rinner mindre.

Jag fick middag där nästan med en gång.

Mamma stannade kvar ett par timmar och även min syster kom upp efter jobbet en sväng. Men sen fick de ju lov att åka hem och så ensam som jag kände mig då vet jag inte när jag kände mig sist   

Personalen var ju super gullig och det var en massa koller utav blodtrycket hela tiden, så tillslut lugnade jag ner mig. Även ctg apparaten kom fram i tid o otid. Jag fick också ett kärl på toan där jag skulle samla urin under ett dygn, då får de tydligen bätte koll på hur mkt äggvita/protein man läcker.

Sen blev jag ordinerad en annan dos utav medicinen som nu betydde att jag även fick vakna kl 02 för att ta medicin..så istället för 2gg/dygn så höjdes dosen till 4ggr/dygn. Detta var min alla hjärtans dag

Tisdagen följdes utav en massa blodtryckskoller, ctg koller och uppsamling av urinet som de skickade till labb för att kolla hur mkt äggvita jag hade.

Under dagen sjönk undertrycket så pass som till 85 :) men övertrycket låg runt 165 och de tyckte att det var för högt.

Urinprovet visade att jag bara hade spår utav äggvita :) tydligen kan det visa väldigt missvisande då man bara kissar lite i en kopp, mer trovärdigt att samla såhär har jag lärt mig nu.

Det tyckte jag kändes skönt, kanske inte att jag utvecklat full havandeskapsförgiftning ändå.

Bebis har mått bra under hela tiden  

Till eftermiddagen kom de med en extra blodtryckstablett till mig, en annan sort som jag inte ätit tidigare..just för att de ville få ner övertrycket lite extra.

På eftermiddagen kom Johan in till mig efter jobbet. Det kändes skönt!!

Han sov även kvar, som troligtvis var första o sista gången, den där sängen var ingen hit för honom!!

Iaf så började jag få rejält med huvudvärk på eftermiddagen/kvällen..men det ville jag inte säga till personalen..de hade ju lovat mig att få åka hem på onsdagen och sa jag att jag hade ont i huvudet kanske jag inte fick komma hem  Knäppt va mig, jag vet !!

Men tillslut gick det inte längre..jag har haft ont i huvudet mkt under alla år men detta var något utöver all annan huvudvärk!! Jag har aldrig varit med om nåt liknande! Som jag misstänkte så såg de lite oroade ut över min huvudvärk..de tog ett bltr som visade...150/70!! Ingen fara att det skulle vara hf iaf.

Sen kom nattskiftet..huvudvärken blev bara värre o värre..vid varje attack så blev jag helt kallsvettig och fick panik, visste inte vart jag skulle ta vägen !! Å Johan stackarn skulle upp tidigt o jobba dagen efter. Ja jag fick ringa på klockan igen..nytt tryck togs..visade samma..150/70..jag fick in vetekudde att lägga runt..på huvudet..en barnmorska gjorde akupunktur på mig mot spänningshuvudvärk..jag fick 2 st extra starka alvedon. En ctg kurva togs igen..ja det var hihg life där på nattkröken!

Tillslut gick BM och kollade på biverkningar på den där bltrycksmedcinen jag fick tidigare på eftermiddagen, jo mkt riktigt. Huvudvärk stod som en vanlig biverkning.

Jag vet inte vad av allt detta som hjälpte, men vid 02 tiden somnade jag iaf med order om att inte ta någon mer medicin då eftersom trycket kanske blev lite väl lågt för mig.

Detta var min tisdag!

Onsdag morgon, innan Johan åkte till jobbet så ringde jag in dom så de fick ta ett nytt tryck. Visade samma som innan..150/70.

Johan åkte och jag vilade en stund till, sen gick jag upp och åt frukost.

Den var kanon där, som en riktig hotellfrukost! :)

När jag satt ute i matsalen o åt så kom en BM o sa att hon var påväg in till mig för att ta ett tryck eftersom det gått 12 timmar då sen jag tog medicin.

Jag fick kasta i mig frukosten*typiskt* och gå in o lägga mig o vila..då visade trycket helt plötsligt 170/100 :((

I med medicin på en gång!! Sen efter ett tag kom ronden, de menade väl på att den där extra tabletten hade blivit lite mkt för mig. Å sen sa de att jag skulle få åka hem den dagen men att jag då skulle komma tillbaka som i fredags för koll.

Sen hörde jag inte ifrån dom nåt på hela dagen, då jag låg där tills eftermiddagen för att vänta på att Johan kunde hämta mig. Jag ringde o sa att jag ville ta ett tryck innan jag skulle åka hem, då det hade visat högt igen på morgonen..med svar om att ; javisst! Jag säger det till den BM som har hand om dig.
Men inte såg jag röken av någon inte..dåligt tycker jag! Det som hade varit så jävla viktigt innan! Det där fattar jag inte än idag?? Jag blev hemskickad med ungefär samma tryck som jag blev inlagd för?

...........................................

I fredags var jag ju då in igen på koll..då höll bebis på att skrämma livet ur mig!!! När de kopplade på ctg:n så hittade först inte undersköterskan hjärtljuden, så hon fick hämta en BM som fick försöka..nej inte heller hon hittade något hjärta!! Ni kan ju kanske ana hur jag kände mig nu!?    
Men tillslut säger hon, här hör ni navelsträngen iaf..och med det menas ju att bebis levde  Men det tog ett bra tag till innan hon fick in hjärtljuden, det visade sig att hon hade lagt sig på ett sätt som hon inte legat tidigare. När väl hjärtat var hittat så visade kurvan bra *phuu* Mycket ska man stå ut med!

Sen var det då dags för blodtryck igen...160/100:(:(

Efter det läkarbesök igen, blodprov bra även denna gången. Urinet som jag hade fått samla hemma visade knappt nå äggvita alls..FAST det visade +2 i muggen..blir inte klok på detta..men ingen fara på taket där enligt läkaren iaf.

MEN bltr visar ju på tok för högt så jag skulle ju vilja att du stannar, säger hon. Vad säger du om det?

Nej, jag vill hem! säger jag, utan att blinka..haha! Dum fråga!

Ja men då måste du komma tillbaka på måndag säger hon.

Så nu gäller det ju imorrn känner jag, visar det samma så blir jag ju inlagd utan att passera GÅ!

Blir bara så fruktansvärt LESS, ARG,LEDSEN,BESVIKEN;UPPGIVEN...att bltr visar som det gör när jag äter så pass hög dos med medicin. Som jag förstått så kan de ju inte sätta in vilken medicin som helst heller då man är gravid.

Forts följer.....

..................................

Felicia då?   

Jag hann med att köpa ett tyghjärta till henne i måndags, som mamma fick ta med o ge henne. Hon hade gjort en teckning till mig som jag fick på tisdagen.

Min lilla stumpa har varit så orolig för mig *det skär i mammahjärtat*

Hon ville knappt åka till pappa sin i tisdags, ville hellre vara här. Hon har ju mer koll då, på vad som händer*var min tanke*

Å mkt riktigt, hon ringde i onsdags med gråten i halsen o frågade om hon fick komma hit på fredagen igen. För att hon var orolig för mig o ville hellre vara här då hon fick reda på bättre hur det var med mig. Min lilla lilla älskling, som ändå är så stor på nåt vis.

Det blir rörigt när jag blir inlagd, då Johan åker tidigare till jobbet än vad hon gör till skolan. Men blir jag inlagd igen så får hon klara sig själv lite på mornarna, Johan får ringa o påminna då hon ska gå till bussen. Men mår hon bättre av att vara här nu så får hon såklart vara här !

.................................................

Det ska blin underbart när bebis är hos oss, när jag får ha min kropp för mig själv. När jag kan börja leva igen, göra saker med Felicia. Vara den mamma som jag vill vara    Jag kan gråta flera ggr per dag över att Felicia blir lidande utav detta. det var ju inte såhär det skulle bli. Men nu är det äntligen snart över !! Snart har jag mina två tjejer som jag ska överösa med kärlek!   

.....................................

Detblev ett lång inlägg, orkar ni inte läsa så behöver ni inte. Detta skriver jag mest för mig själv, för att minnas.