Usch, ledsamt idag..även fast det varit väntat nu i en månad nästan.
Svärfar ringde vid 06 imorse o sa att läkaren hade ringt in honom, inte långt kvar för svärmor nu njurarna har lagt av sen några dagar tillbaka och hon har haft feber, över 42 grader . Andningen är näst intill obefintlig..ja det är respiratorn som fixar den biten.
Även fast vi vetat om detta så länge så blir det ju ändå jobbigt när det väl sker..
Jag ville inte att det skulle bli såhär !! Hon skulle ju få träffa vår bebba men hon fick iaf reda på att hon skulle komma, ja, inte att det var en hon då men att det var en bebis i magen:)
Nu rinner tårarna så pass så jag ser inte vad jag skriver, lika bra att sluta.
Malin
26 oktober 2010 10:35
Åh, nu förstår jag din status på FB.
Blir så ledsen för eran skull :( Min första tanke var att hon missar er fina flicka...Så himla grymt och orättvist ju!
Ja, vad kan jag egentligen säga? Inget som hjälper men jag finns iaf här, det vet du! Tveka inte på att höra av dig om du vill.
Massa kramar!
Terese
26 oktober 2010 16:04
Åh vännen! Vad jobbigt, mina tankar går naturligtvis till er nu. Krama om varandra mycket, kommer kännas jättejobbigt ett tag nu men jag hoppas det med tiden kommer kännas bättre. Hon ser ner på en nu och även om hon inte kommer finnas hos er när ni får er flicka så kommer hon ändå garanterat vara där då.
Finns här om du behöver, det vet du!
Stora kramar och ta hand om er!
http://teresedenrara.blogg.se
Ellen
26 oktober 2010 21:10
Åh nej vännen. Oavsett om man vet att den dagen kommer, så är det aldrig lätt. Ta hand om er nu och jag tror på något sätt att hon kommer finnas med er sen också! Många kramar.
http://ellisonscrap.blogspot.com
Terese
27 oktober 2010 09:45
Haha...ja det var ju så att när Filippa var liten hade jag en egen hemsida, där jag skrev dagbok och sådär så jag har ju väldigt mycket sparat. Annars hade nog inte jag heller kommit ihåg allt :-)
Tack, men det känns inget vidare idag heller. Har så ont i kroppen, ont i halsen och örat. Fick dessutom gå till dagis imorse i regn för våran bil startade inte...grrr...Kändes inte som att det var läge att behöva gå idag när man har så ont. Men svärfar kom och hämtade upp mig vid dagis så jag slapp gå hem i alla fall. Svärfar lyckades få start på bilen till slut. Vi behöver nog köpa nytt filter och tändstift, eller vad det nu var. Alltid är det något...märkte häromdagen att vi behöver köpa två nya vinterdäck till bilen också!
Det blir nog ev. så att jag sjukskriver mig idag och ber Niklas vara hemma från jobbet, orkar helt enkel inte. Men det känns ändå så jobbigt och fel att behöva be honom stanna hemma. Känns som man inte klarar av någonting!
Hoppas allt är okej med er trots omständigheterna, tänker på er i alla fall!
Kramar
http://teresedenrara.blogg.se
Helene
27 oktober 2010 13:36
Hej Linda! Usch vad ledsamt. Det är mycket i våra liv som varit lika och nu ännu en sak. Jag miste min svärfar en månad innan Sandra föddes, det var ju även Claes(Sandras pappa) första barn som inte hans pappa fick träffa, så jag vet var ni går igenom nu. Styrkekramar till er alla!