Det här är inte det lättaste :) men jag ska göra mitt bästa.

Mitt namn är då Linda Margareta Hofquist, jag är 32 år ung;)
Dagens ljus såg jag på Danderyds sjukhus den 21 maj 1978.

Jag föddes 3 veckor för tidigt och kunde då inte riktigt suga, så det blev kuvös en tid och ligga kvar på sjukhuset i 3 veckor.

Mamma sa till mig senast häromdagen, då vi pratade om detta att det var 3 jobbiga veckor då hon fick åka hem över nån helg medans jag var kvar på sjukhuset. Jag kan förstå att det kändes i hjärteroten .

Min mamma var min stora trygghet i livet då pappa var en riktigt nersupen alkoholist. Han var aldrig elak eller så men ständigt på fyllan.
Min lillebror Viktor, som är 3 år yngre än mig la locket på,(Jag har även en 11 år äldre syster och en 11 år yngre bror) han brydde sig inte direkt just då ! Det var mer jag som härjade. Jag gick ofta på jakt efter pappas spritflaskor, som jag oftast lyckades leta upp. Då hällde jag ut spriten på en gång !  Jag gjorde det aldrig lätt för min far. När jag tänker tillbaka på mammas oro, hur hon gick av och an innan han kom hem från jobbet..så knyter det sig i magen på mig på en gång ! Den där paniken växer inom mig på en gång, fast det är så många år sedan. Skulle han gå ur bilen då han kom hem eller skulle han krypa?
Vissa gånger var även jag mammas trygghet , då pappa var så full att hon kom in till mig på natten och frågade om hon fick sova i min säng. Helt bakvänt !! Vad kan jag har varit..12-13 år. Men inget jag klandrar henne för, förstår henne helt och hållet. Det tog säkerligen emot för henne att göra det.

Som ni förstår har jag en massa hemska upplevelser kring min pappas alkoholmissbruk, men skulle jag skriva om allt här så skulle jag aldrig bli klar. Plus att jag har även mycket positivt från min barndom också.

som tex min passion för hästar !Vi bodde granne med stallet, och jag satte min fot där första gången i 5 års åldern.
När jag var 13 år fick jag min första egna häst *LYCKA*
Det var en fjording som hette Lillen. Men han var allt annat än liten..hehe
Han hade tidigare bland annat gått och dragit vagnar på Skansen, efter det köpte stallet jag bodde granne med in honom, så han var även en utav hästarna som jag lärde mig rida på.

Som 22 åring blev jag mamma till världens finaste tös(såklart) Felicia.
Trots att hon var enormt efterlängtad då jag hade haft 2 missfall innan så fick jag en depression efter att hon kommit, så första året är endast ett töcken för mig. Ja detta är också en lång historia som jag kan berätta mycket om.

Som person är jag lugn, omtänksam, snäll,impulsiv...
Men jag har också förmågan att ha väldigt höga krav på mig själv, kontrollfreak.
Därav min panikångest som kommit på senare år.

För att någongång kunna avsluta denna historia;) så lever jag nu ihop med min Johan, min Felicia som bor hos oss varannan vecka och bebis i magen som är beräknad 18e mars   

För att avsluta denna historia lyckligt så kan jag meddela att min pappa nu varit nykter i 16,5 år !! Hade han inte valt att sluta där, sommaren -94 så hade han inte funnit med oss nu. Älskar dig pappa!